Har varit på BVC med Livan. Vi väger henne ofta nu eftersom hon kräkts så mycket och har en dipp i sin kurva. Hon hade gått upp ca 75g på några dagar och det var tydligen ok men herreguuud vad jag kämpat för de grammen. Jag råkade sova 4 timmar på raken inatt och vaknade med total ångest, då har jag liksom ”missat” en chans att trycka i henne ytterligare lite näring. När Patrik har haft Livan och jag ser att hon kräkts blir jag som en polis,”-Hur många gånger och hur mycket kräktes hon?! La du henne ner?!”. Men nu fick jag faktiskt ersättning på BVC, jag kommer byta ut ett mål mot natten, så jag kan sova lite lugnare (Vilket nog blir lite trevligare för  alla i familjen). På väg över vattnet sken solen, då blev jag glad och insåg att jag antagligen kommer att ha glömt bort det jobbiga med den här tiden om en månad eller två.

Har varit hos tandläkaren idag. Min mamma tog hand om Livan och jag fick min första egentid medan min tandsten avlägsnades. Under graviditeten med Livan var jag ofta illamående, speciellt när jag inte ätit på 2 timmar. Jag åt därför ofta (och ganska mycket) och räknade med att jag skulle få en del hål i tänderna men nu visade det sig jag klarat mig!

Jag kom hem efter lunch och satte mig i soffan med en kaffe. Livan har börjat le, det är så härligt, då känns det som hon gillar mig. Varför jag inte använt haklappar tidigare när jag har en bebis som kräks så mycket är ett mysterium. När jag var på IKEA i lördags köpte jag ”Ömtålig” haklappar i 3-pack. Nu slipper jag byta kläder 15 gånger per dag!

Man kan fråga sig om vi hade tänkt igenom vad vi gav oss in på när vi igår drog till IKEA en lönehelg med 2 av barnen (tredje var hos farmor). Men vi var väldigt effektiva, hade skrivit en lista som vi följde nitiskt. Det var nästan magiskt i båten på vägen hem, vattnet låg spegelblankt (vilket var skönt med alla paket).

Mot IKEA

På väg hem i båten

Lyckligt hemma igen

Livan har kräks extremt mycket sen födseln. De sista veckorna har hon inte gått upp så bra i vikt . Därför åkte vi igår till Astrid Lindgrens på ett ultra ljud för att utesluta att det var nedre magmunnen som var för tajt. De hade svårt att se något på UL så vi gick vidare till akuten för att ta kompletterande prover. Bland annat skulle jag fånga Livans kiss i en plastkopp (inte lätt, tog 2,5h). Till slut kom de fram till att de ville göra en kontraströntgen också. Livan fick en sond och medan de röntgade körde de in kontrastvätska i henne för att se att hon hade fri passage från strupe till mage. Att röntka var det värsta jag vart med om. Livan skrek hjärtskärande medan jag och en sköterska sträckte ut henne på britsen. Det såg bra ut så efter 9 timmar på sjukhuset fick vi åka hem med diagnosen ”grav reflux” (outvecklad övre magmun). Att amma ofta, inte lägga Livan ner utan högt under huvudet och att alltid rapa henne är några av tipsen jag fick. Om det inte funkar finns det tydligen ersättning som sväller lite i magen och inte kommer upp lika lätt. Jag är så tacksam över svenska sjukvården, även om det var lång väntan var de väldigt grundliga och det kändes som vi var i säkra händer.

Jag var ensam med Elis och Liv igår kväll. När Liv började skrika som vanligt släpade jag ut Elis,Livan och barnvagnen på en ficklampspromenad. Livan blev tyst, Elis glad och jag lättad. Vi hittade dessutom en grävskopa på vägen som Elis fick klättra upp i och styra.