Jakten på ersättning

Igår morse vaknade jag av min telefon ringde. Det var en kvinna från apoteket som jag var i kontakt med när jag beställde ersättning till Liv. Tydligen har de slutat tillverka ersättningen som vi ger till Livan, den vi arbetat så hårt för att få henne att gilla. Jag fick panik av beskedet. Hela dagen ringde jag runt till olika apotek för att leta reda på de burkar som finns kvar på marknaden. När jag var klar hade jag spårat 23 burkar, det borde räcka för 2 månader. Sen borde hon kunna äta välling och vanlig mat. Suck.

enfamil

Två dagar..

hann barnen vara på förskolan innan kräksjukan slog till.

Klockan tre i natt hör jag de karakteristiska ulk-ljuden inifrån Truls och Signes rum. Sambon skuttar upp sängen och springer in till barnen. Signe har kräkts. På Truls. Som sött sover vidare. Efter sanering av sovande och kräkande barn tar sambon hand om Signe resten av natten. Jag, Mille och Truls får sova vidare.

Våra kräksjukor följer oftast samma mönster: Första barnet, andra barnet och till sist mamma. Pappan klarar sig alltid. Ska bli spännande att se om den här omgången innefattar ett tredje barn också.

IMG_7237.JPG

Ho ho ho…

pepparkaksgubbe

Snart är det jul för sjutton!! Vi har tillverkat julkort idag, det ena finare än det andra. Edgar började slipa på sin önskelista inför julen. Man får anstränga sig lite för att förstå vad han menar. När jag kom till slutet där det står ”vinset” blev jag lite skeptisk. Edgar suckade och förklarade att det står ”Vincent”, namnet på hans kusin. En önskan var att få fira jul med honom.

Jag älskar Edgars mexikanska tolkning av pepparkaksgubbe.

Städa städa varje fredag

På fredagar är Signe och Truls lediga från förskolan. Då gäller det att ha nån aktivitet inplanerad så både vuxen och barn hålls på gott humör. Eftermiddagens sysselsättning var målning med fingerfärg.

Båda barnen kladdade glatt runt med färgen. Ibland fick de feeling och klappade förtjust sina kladdiga händer. Då skvätte små små stänk av färg över hela vardagsrummet.

När de målat ansikte, hår, armar, bord och papper var alla nöjda. Men jag hade inte räknat med vilken massiv städinsats som skulle komma i kölvattnet av dagens skapande.

Nu avslutar vi eftermiddagen framför Tingeling. Känns välförtjänt.

IMG_7219.JPG

Dimman

Jag har aldrig vant mig vid att köra båt i dimma. Är rädd att det ska komma en annan båt i snabb fart och köra in i mig.

Häromdagen var det väldigt dimmigt. Helst hade jag nog stannat hemma. Men kunde inte låta barnen sova på dagis. Hämtade barnen och åkte hem till min mamma för att invänta sambon. Skönt att vara två då vi åkte hem.

Klockan halv sju var det dags att bege sig hemåt. Då var det inte bara dimmigt utan också mörkt. Jag såg ingenting! Två av tre barn var väldigt trötta och ledsna. De meddelade sina känslor på ett högljutt och kraftfullt sätt. Under hela båtresan. Nästa gång det är dimma åker jag hem i dagsljus.

 

 

Elis planer på att flytta

Elis har sprungit runt med sin cykeltuta och låtit hela morgonen. Till slut fick jag nog, speciellt som han tutade precis bredvid Livs huvud när hon låg och sov. Elis exploderade när jag tog tutan, ”-Du är inte min kompis mamma och jag ska flytta!!”. Edgar som var ovanligt hjälpsam började berätta för Elis varför han inte kunde flytta. ”-Då kommer du svälta ihjäl Elis, för du vet inte hur man lagar pannkakor.” Elis svarar snabbt ”-Joooo det vet jag visst det, man har saaaalt.” Oftast har han bara ett stort utbrott per dag, vi kanske får en lugn fredagskväll.

Arg-Elis

Spökhuset

Barnen är hemma och krassliga idag. (Varför är det bara februari som räknas som vabbmånad?! Tycker att det är lika illa alla månader november till mars.) För att inte killarna skulle slå ihjäl varandra innan kl 10 så tvingade jag ut alla på en långsam promenad, Sally följde så klart med.  Det finns ett hus på Storholmen som kallas Sjövillan. Jag kommer inte riktigt ihåg dess historia men tror att det är ett av de första husen på ön och byggt innan slottet. När jag ska berätta läskiga sagor för barnen är detta hus ofta med av någon anledning som jag inte riktigt vet. Villan går numer under namnet ”Spökhuset” i familjen. När vi går förbi tomten kommer jag på mig själv med att öka på stegen, har inte bara skrämt upp barnen utan även mig själv.:)