Vackra November

- Jag vill hem till mitt röda hus! Hem till mina katter!
Signes reaktion var omedelbar när det gick upp för henne att vi skulle stanna i Egypten en hel vecka. Hon var inte alls nöjd med det här arrangemanget. Att få bada varje dag var INTE kompensation nog för det här övertrampet.

Signe hade det bra på semestern. Hon badade, busade och lekte. Men allra lyckligast blev hon när vi berättade att det var dags att flyga hem.

Nu är vi hemma och jag förstår Signe. Jag är också lycklig över att vara hemma i vårt röda hus. Klappa katterna och titta ut över den grå novemberdagen.

 

 

Vattenchock

I barnpoolen finns en stor lekborg med rutschkanor, trappor och vattenkanoner. I toppen på schabraket sitter en STOR hink som med jämna mellanrum töms över alla barnen. Det här ståhejet var en avgörande anledning till varför vi valde hotellet.
Första dagen tog sambon med Truls och Signe in bland vattenrutschkanorna. Barnen var skeptiska men med lite övertalning vågade de sig upp på första platån i lektornet. Precis då tömmer sig den jättestora hinken. Barnen blev dyngsura och lättare panik utbröt. Sen dess springer de hukande förbi när vi passerar barnpoolen på väg till frukost.
Istället plaskas det i en gammal hederlig pool utan vare sig rutschkanor eller vattenkanoner.

IMG_7112-2.JPG

All-inclusive i Egypten

Hotellet vi bor på har all inclusive. Mat och dryck är alltså redan betalt för. Vid ankomst får man ett armband som visar att man har rätt att äta och dricka fritt. Det här systemet framkallar otrevliga sidor hos människor.
Semesterklädda föräldrar hovrar över maten som svultna gamar. Rädda att våfflorna ska ta slut? Eller att den bästa biten försvinner? Frukostbuffén är ett krig vi sällan vinner. Vi har varken styrkan, listen eller uthålligheten som krävs.
Bristen på alternativa restauranger främjar inte heller kockarnas kulinariska ambitioner. Portionerna är pyttesmå och består aldrig någonsin av nyttigheter. Ölen serveras i muggar som ser ut att komma från folktandvården. Vi blir alltså varken smala och snygga eller mätta och belåtna på den här semestern. Men barnen älskar det. Såklart, de har ju fri tillgång på glass och våfflor. Dessutom verkar de vara stora all-inclusive-talanger, födda med betydligt vassare armbågar än mamma och pappa.

IMG_6948-3.JPG

Vägen hem

Hjulen fastnar i leran och vagnen är nära att välta för tredje gången på promenaden. (Det grävs för kommunalt avlopp på Storholmen. Därför är det lerigt och svårframkomligt på stigarna. Trots det älskar jag vår lera, den påminner mig om att jag snart kan spola hur mycket jag vill). Samtidigt ger Truls upp.

– Jag orkar inte cykla mer! Det här är jobbigare än att springa Lidingöloppet!

Jag ger med mig och lämnar cykeln längs stigen. Mille gnäller, hon är trött på att hänga i selen. Signe sover tungt i vagnen. Vi är på väg hem från södra sandstranden. Det har lekts med spadar,sand och vatten.

Jag hejar käckt på Truls medan jag försöker styra vagnen i den bitvis decimeterdjupa gyttjan. Funderar över hur jag ska få hem alla om Truls inte orkar gå mer. Men både han och jag orkar. Nu ska vi gå in och dricka en kopp varm choklad. Alla får tillåtelse att sitta stilla resten av dagen om man så vill.

 

 

 

IMG_6665.JPG

Ändrade framtidsplaner

- Jag vill inte ha någon spruta, jag vill åka hem igen!
Jag och Truls är på väg till femårskontroll på BVC. I den ingår vaccination. Truls har gruvat sig i dagar för sprutan.
Till slut lugnar han ned sig och berättar att pappa sagt att han ska tänka på något roligt när det är dags för sprutan. Jag frågar vad han ska tänka på.
– Att jag är kung och bestämmer allt. Precis som han den där Stefan (Löfven).

IMG_6641.JPGbilden har inget med texten att göra.

Militären på Storholmen

Björneborgarnas marsch dånar ur högtalarna för 34:e gången. Med små, raka ben marscherar Truls taktfast runt i vardagsrummet. Katterna har flytt. Mille ligger på golvet och tittar förundrat på storebror.

”Igen, mamma! Igen!°
Om och om igen kräver han att få lyssna på sitt nya favoritstycke.
Det bor flera militärer på Storholmen. Truls tycker de är häftiga och vill bli soldat när han blir stor.
Försvarshögskolan? Varför inte?
Men fram tills dess är det absolut förbjudet att introducera Generalfälttygmästarens marsch, där drar vi den marschmusikaliska gränsen i familjen.

IMG_6670.JPG

Milles första halvår i bilder

IMG_1179

Här är en några timmar gammal Mille. Hon föddes 16 dagar efter beräknat födelsedatum. Väldigt efterlängtad bebis. Till slut kom hon 4700 gram tung

IMG_1930

Här är Mille efter en månad. Nästan alltid glad. Bara ledsen om hon tvingas åka bil.

IMG_2969

Mille två månader. Tillsammans med sina syskon. De tävlar om att få hålla Mille. Ingen svartsjuka i sikte. Just då.

IMG_3161

Mille tre månader, här på pappas jobb.

IMG_3464

Mille fyra månader. Vid den här tiden började vi hitta henne halvvägs in under soffan eller under bordet.

IMG_4323

Mille fem månader. Tredje barnet får stå ut med mycket. Ibland måste mamman eller pappan få två händer fria för att sätta på flytvästar eller trösta ledsna storasyskon.

 

IMG_6341.JPG

Mille sex hela månader. Jag hoppas att nästa halvår ska gå  långsammare så jag hinner med.